Gustavs Hörna: Regeringskris före årsskiftet

Regeringskris före årsskiftet                  bill1

Alexander Stubb var alltför lojal med regeringen och framför allt med statsminister Juha Sipilä. Nu finns inte Alexander Stubb mera. Han lämpades överbord

Det har legat i luften hela tiden, den politiska oenigheten om det mesta mellan centern och samlingspartiet. Alltmer kommer den oenigheten upp på ytan. För samlingspartiet – storstädernas parti- är landskapsreformen och den därtill anknutna social- och hälsovårdsreformen (Sote) pest och kolera. För samlingspartiet är det fortsättningsvis en kommunreform runt storstäderna som gäller. Allt annat är förkastligt.

Tack och lov så har allt en framsida. Den politiskt omöjliga alliansen centern-samlingspartiet tvingar fram ett alternativ. Det är en återgång till rödmyllan, centern och socialdemokraterna.

Socialdemokraterna talar nu om ”18 regionkommuner”. Det är detsamma som centerns 18 landskap. Socialdemokraterna visar missnöje med samlingspartiets krav på privata alternativ inom vården. Privata alternativ såsom bolagisering är ett hot mot den offentligt upprätthållna vården. Centern hyser samma tveksamhet ifråga om privatiseringen. Statsminister Juha Sipilä och oppositionsledaren, socialdemokraten Antti Rinne verkar att allt mera finna varandra. Regeringspartiet Sannfinländarna stöder sannolikt. Och vid behov Vänsterförbundet.

Omsorgen om oss svenskspråkiga har en lång tradition inom socialdemokratin ända från Karl-August Fagerholms tid. Som center sympatisör godkänner jag detta. Tillsammans i regeringen har socialdemokraterna/centern talesmän för oss.

Min prognos är att då vi går in i 2017 så har vi en rödmylleregering. Det mår vi alla, såväl landet som helhet som vi enskilda individer bra av.

Gustavs hörna: En nordisk union?

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

En nordisk union?

Förslaget dyker upp med jämna mellanrum. ”låt oss bilda en nordisk union”. Så var det redan under min tid som nordisk tjänsteman i Köpenhamn 1977-1981.

Vad är en nordisk union? En nordisk valutaunion kanske? Sverige, Island, Norge och Danmark har sina egna valutor. Det är en delorsak till att de skandinaviska länderna per person räknat är bland de starkaste ekonomierna i världen.

Kommer ihåg en händelse under en EU-resa. Det var i London och jag tog taxi från flygfältet. Frågade så om det går att betala i euro. Taxikusken tvärbromsade, gjorde en u-sväng, stannade vid trottoarkanten och meddelade att om jag nämner ordet euro en gång till i hans bil så är det lika bra att stiga av. Som tur var så hade jag också pund.

Med andra ord: Euron är närmast ett skällsord utanför euro området. I dag tar inte Sverige, Norge, Danmark och Island ens med tång i euron som egen valuta.

Ändå en nordisk tullunion? Alla vi i Norden drar ekonomisk nytta av att tillhöra tullunionen EU, även Norge och Island genom specialavtal med EU. En nordisk tullunion är inget alternativ till frihandelsområdet EU.

Nå, en militär allians då? Danmark, Norge och Island hör till Nato. Sverige har slagit fast att ”landet är neutralt”. Finland velar än hit och än dit i frågan om en militär allians (Nato). Därmed blir det inget mera allvarligt av en nordisk militär allians.

Tja, resten då? Nordiska Rådets årliga session, har smultit till ingenting. Det officiella nordiska samarbetet regeringarna emellan har likaså mist sin betydelse. Inte sällan består ministermötena av tjänstemän som turar ministern. Ministrarna har viktigare saker i sin kalendrar.

Varje land skapar sina egna regler inom olika områden. Inte ens gemensamt godkännande av högskolexamina (som var aktuellt redan under min tid) har lyckats, för att nämna ett exempel. Vad är kvar? Åtminstone inget som kunde bilda stommen i en nordisk union. Inte ens språket är mera stommen. Det är engelskan som gäller vid nordiska officiella möten. Sannolikt är det likaså engelskan som gäller de nordiska politikerna emellan. Såg att Närpes stad häromdagen flaggade nordiskt. Norden föreningarnas representanter hade möte hos oss i Närpes. Det är det äkta nordiska samarbetet, samarbetet mellan folkrörelserna som allting började med. Där är nordismens framtid. Det officiella nordiska samarbetet de nordiska regeringarna emellan kan med fördel läggas ned.

Gustav Skuthälla, Närpes

Gustavs hörna: Inför blockpolitik

Inför blockpolitik

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Hur kommer nästa regering att se ut”? Det är en vanlig fråga till kandidater i riksdagsvalstider. ”Det avgör väljarna” är det vanliga svaret från riksdags-kandidaten. Och så går jag och ett par miljoner finska medborgare till valurnorna utan att veta vilket alternativ vi röstar på. Det har till och med hänt att alternativet blivit en nära nog katastrof likt regeringen Katainen-Stubb 2011-2014. Hur komma ur detta politiska mörker?

Svaret är att blockpolitiken införs i finsk politik, likt exempelvis i gamla demokratier som England, Sverige, med flera. Hur skulle denna blockpolitik se ut då? Den klassiska indelningen är ett borgerligt block, med samlingspartiet och centern som stomme och ett socialistiskt block med socialdemokraterna och vänsterförbundet som stomme.

Min blockindelning är annorlunda. Det jag hoppas få rösta på i nästa riksdagsval är en kandidat som representerar blocket centern-socialdemokraterna. Dessa båda partier har under hela vår självständighet tillsammans byggt det finska folkhemmet. Och i löpgravarna försvarade arbetare och bonde, sida vid sida, Finlands självständighet. De kan säkert inför valet skriva sig samman kring ett regeringsprogram som för republiken framåt. Jag tror att såväl de gröna som vänsterförbundet skulle stöda ett sådant block i nästa val.

Och jag och ett par miljoner väljare till vet alternativen då vi går in i valbåset. Då avgör vi väljare på riktigt utan att famla i mörker.

Det är knappt tre år till nästa val. Tiden är kort.

Gustav Skuthälla

Närpes