Gustavs hörna: Missbrukarhemmet Pixne

 

Svenska Kulturfondens styrelse

Detta berör missbrukarhemmet Pixne i Malax. Jag ber att detta brev läses även om det blir ganska så långt.

Pixne har återfört många tillbaka till ett värdigt liv. Jag vet därför att jag har i min omgivning flera som Pixnes pedagogik räddat livet på. De har åkt dit som vrak – unga och gamla – och återkommit med övertygelsen att livet nog är värt att levas utan droger. Visst har flera återfallit. Dock, varje liv som kan fås att komma tillbaka är värt allt vårt och samhällets stöd.

Nå, det finns ju Roparnäs mentalsjukhus att låsa in dem på”, tänker ni. Och så görs med människovraken. Det är bara att de blir inlåsta, berövas sin telefon och allt som kan vara en fara för deras egna och andras liv. De får knappt äta med gaffel och kniv ty de kan ta livet av sin bordsgranne, eller sig själva. Någon pedagogik finns inte utöver inlåsning och avklädning av allmänsklig värdighet. Jag vet därför att jag, som sagt, har erfarenhet i min omgivning.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nu stängs Pixne. Och jag tänkte så här: skulle det vara möjligt att bilda en stiftelse/förening runt Pixnehemmet. Och då handlar det ju om slantar. Pixne har en budget på c:a 500.000 euro, åtta anställda och fastighetskostnader.

Min tanke är att någon av de finlandssvenska fonderna skulle, som danskarna säger,”spytte i kassan” med 150.000 euro per år under en två års tid. Pixne skulle fortsättningsvis sälja sina tjänster till kommunerna och skrapa ihop resterande på klient/kommunavgifter. Pixne skulle så att säga ”segla i egen sjö” på den fria marknaden.

Nå, vad så efter två år, frågar Kulturfonden. Det får vi se då, svarar jag. Varje år Pixne får finnas och arbeta så räddas ett antal unga och gamla undan katastrofen.

Detta var mitt ärende. Jag ber att detta behandlas diskret i detta skede. Likaledes ber jag om svar, oberoende av vilket det är. Det svaret förblir hos mig tills vi gemensamt annat besluter. Jag ber att ni, då ni tar del av dessa tankar, besinnar det etiska grundfundamentet om alla människors lika värde och respekten för allt mänskligt liv. Det är det kristna kärleksbudskapet i ett nötskal.

Vill ni fortsätta diskussionen så står jag till förfogande.

Gustav Skuthälla

Närpes

PS

Övertygad är jag donatorerna, även om det måhända inte till alla delar är i enlighet med deras yttersta vilja, skulle säga att: ja detta vill jag hjälpa till med, med mina donerade medel.

DS

Gustavs hörna: BB är navet

f279884135BB är navet

Framtiden för förlossningarna vid Vasa centralsjukhus är oviss. Att upprätthålla jourberedskap för endast förlossningar är dyrt och kanske inte ens möjligt med tanke på att finansieringen av vården i framtiden ska göras med statliga medel. Vi får samma problem som kretssjukhusen hade”. Så säger centralsjukhusets direktör Göran Honga. Analysen är realistisk.

Då kretssjukhusen avvecklades så började det alltid med att BB först lades ner. Jourverksamheten vid kretssjukhusen blev alltmer bristfällig med fara för mödrar och nyfödda. Så hände också här sydpå. Födandet vid Kretssjukhuset i Kristinestad måste upphöra. Då BB stängdes tog den ena specialiserade läkaren efter den andra sin kappsäck och for.

Av någon anledning är det runt BB som verksamheten vid ett specialistlett sjukhus vrider sig. Förutom barnläkaren krävs en stab av specialister om något skulle inträffa. Det är fråga om patientsäkerheten.

Vad händer så med barnafödandet i Österbotten då förlossningarna upphör vid Vasa centralsjukhus? För norra delen av landskapet ändras ingenting. Kronoby och Jakobstadsnejden använder redan idag Mellersta Österbottens centralsjukhus (Möcs). Sjukhuset är tvåspråkigt. Möjligen kommer också föderskor från Nykarleby-Oravaisområdet att ty sig till Möcs.

För Vasa regionens föderskor blir det Seinäjoki centralsjukhus. Det är inte geografiskt svårt. Avståndet är c:a 70 km, ungefär som Oravais-Vasa. Vi här sydpå har alltid haft långt till allting.

Och varför då allt detta? Jo, det är patientsäkerheten det handlar om. Det gäller också föderskorna och deras nyfödda barn.

Gustav Skuthälla

Närpes

Gustavs hörna: Social- och hälsovårdsreformen

Social- och hälsovårdsreformen

Året var 2008. Kommunerna Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö och Kristinestad bildade ”Kust Österbbill2ottens samkommun för social- och hälsovården”, K5. Uppgiften var att trygga utbudet av social- och hälsovårdstjänsterna inom samkommunen. Fast egentligen var det inte alls det. Den verkliga uppgiften var att bilda en kuliss så att allt skulle kunna fortsätta som förut trots alla reformer som var på kommande. En liten förändring skedde dock. Kaskö bildade en egen hälsocentral med en läkare och en sköterska. I dag har de sannolikt varken läkare eller sköterska. Kaskö hälsocentral är nog Finlands överlägset minsta.

I tankarna kommer detta då jag läser om Jakobstadsnejdens avsikter att ”bilda ett bolag” för social- och hälsovården. Att bilda en kuliss likt K5 här sydpå är vad det handlar om. Tack och lov så säger Jakobstad och Nykarleby nej tack. De vill vara en del av landskapets planering av Sote.

Inte så sällan skrytes det med att i landskapet finns landets effektivaste privata näringsliv. Säkert så. Baksidan är att landskapet politiskt är landets mest splittrade region. Det är synd, så synd.

Gustav Skuthälla

Närpes