Gustavs hörna: Gustav är besviken och orsaken läser ni nedan.

Jag är besviken på Kyrkan
” Många önskar sig en facit på hur vi skall leva livet. Vad väntar bakom nästa vägkrök? Finns där månne någon obehaglig upplevelse? Livet görs till en transportsträcka från vaggan till graven.
Vi har fått förstånd och känslor för att kunna uppleva det riktiga livet. Det livet skall bestå av medgångar, motgångar, grubbel, smärta, ja allt det som det riktiga livet kan bjuda oss. Ur detta mognar vi fram som människor Ur denna mognad växer insikten fram hur vi tar hand om de människor vi möter.”. Så långt en sammanfattning av den danska teologen/filosofen Knud Lögstrup.

I riksdagen startar nu en debatt om eutanasi, det vill säga rätten att utsläcka en annan människas liv. Eutanasi är som att se livet som en transportsträcka. Samhället ges rätt att avsluta livet om den avslutande delen verkar bli för stenig. Det har knappt så mycket med den döende att göra som det att samhället inte ska behöva se på.
Kyrkans män och kvinnor är nog motståndare till eutanasin. Men varför denna tystnad? Det gör mig besviken, mycket besviken.
Enligt tidningsuppgifter är tre fjärdedelar av riksdagsledamöterna positiva till eutanasin. Frågan är för viktig för att överlåtas åt 200 riksdagsledamöter. Det är en fråga om livet självt. Den frågan berör oss alla.
Vad skulle Jesus ha sagt ”om han vandrat på denna bullrande jord” (Nils Ferlin) just nu? Vad skulle han ha svarat kyrkans män och kvinnor – och oss alla – om vi frågat honom; Mästare, vad skall vi ha för åsikt om eutanasin. Så här skulle han svara: ”Varför frågar ni mig? Min Fader har givit er förstånd, känslor, sinnen för att ni ska förstå livets hemligheter. Så fråga er själva. Inuti er har ni svaret”.
Livet är heligt.

Gustav Skuthälla
Närpes