SFP basen Adlercreuz vågade anföra avvikande åsikter till Gustavs inlägg..

……………Skuthälla svarar Adlercreutz

Inom några år kommer de minsta landskapen att försvinna. Efter 18 kommer 12, och sedan kanske fem” skriver Anders Adlercreutz i Vbl 12 maj. Så kan det gå ja. Faktum är att alternativet 5 landskap (Universitetssjukhus områden) länge fanns med i beredningen av lagpaketen. Dock, om framtiden vet vi ingenting, endast det som är bakom oss, yttrade en framgångsrik företagare. Så är det också med dessa reformer. Efter att lagarna godkänts i riksdagen börjar förändringsarbetet. Det enda vi vet hittills är att denna regering varit nog så framgångsrik i sin verksamhet.

Fakta är följande: Ansvaret för vårt välfärdssamhälle handhas av 310 kommuner och över hundra samkommuner. Därutöver finns olika slag av interkommunala avtal. Den statliga regionalförvaltningen handhas av olika statliga myndigheter.

Merparten av detta underställs nu landskapen. Det blir en nödvändig sanering av myndighetsansvaret och byråkratin.

Få har noterat att detta är en kamp mellan de större städerna och övriga Finland. Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori leder de krafter som vill fälla lagförslagen. Vasa stad har gått med i Vapaavuoris kamp. Det ger föga hopp för den omgivande landsbygden.

Jag antecknar ett plus i kanten för att Adlercreutz vill diskutera detta, även om det är sista minuten. Bättre sent än aldrig, säger jag.

Minus är att Helsingfors sfp lägret, då de anser att behov föreligger, tar sig till att undervisa oss svenskspråkiga österbottningar hur vi bör tänka.

Gustav Skuthälla

Närpes

Gustav om Landskapsreformen och ” en cirkelsåg som inte borde startas”

Landskapsreformen

Under rubriken ”Sote-reformen, en cirkelsåg som inte borde startas” skriver riksdagsledamoten Anders Adlercreutz en insändare i lördagens Vbl. Det är att ta i. Inlägget bör förpassas till avdelningen för partipolitisk propaganda.

Landskaps- och Sote reformerna hör ihop. Landskapen får myndighetsansvar för social- hälso- och sjukvården på regional/lokal nivå. Den viktigaste länken i det som kallas för vårdkedjan, primärhälsovården, brister. Bred politisk enighet rådde redan 2005 (Paras projektet) att något måste göras. Längre än så kom beslutsfattarna inte. Nu lever vi i år 2018. Den specialistledda sjukvården är i Finland på toppnivå.

Verkställigheten av Sote, speciellt primärhälsovården, blir de självstyrande landskapens viktigaste uppgift. Landskapens utmaning är att koncentrera hälsocentralerna till större enheter. Detta för att arbetet vid hälsocentralerna skall intressera läkarna. En del av oss får en smula längre väg då krämpan överraskar. Samtidigt är kunnandet bredare vid de sammanslagna, större hälsocentralerna.

Landskapen får också andra uppgifter såsom räddningsväsendet, miljöhälsovården, planläggningen, utvecklandet av näringslivet och trafikplaneringen.

Andra stadiets utbildning flyttas sannolikt över till landskapen. Likaså är det en tidsfråga innan landskapen får beskattningsrätt och verklig självstyrelse inträder.

Införandet av landskapens självstyre rensar upp i bråtet av olika statliga regionala verk och likaså lapptäcket av olika kommunala samarbetsformer. Det blir en upprensning inom den offentliga byråkratin. Till strukturen närmar sig Finland de övriga utvecklade demokratierna inom EU.

Sanering av den offentliga ekonomin är ett viktigt argument. Erfarenheten visar att en så omfattande reform i början leder till ökade kostnader. Efter en tid planar kostnaderna ut och förbyts i inbesparingar.

Gustav Skuthälla

Närpes