Den exceptionella sommarvärmen har gjort Gustav mjuk och beskedlig

Jesus och kvinnorna

Den av er som är fri från skuld kastar första stenen”. Repliken är klassisk. Det är Jesus svar till de skriftlärda som ville stena äktenskapsbryterskan. När de hörde hans svar gick de en efter en, de äldste först och han blev ensam med kvinnan.

Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”.

En annan berättelse om hans kvinnosyn var mötet med kvinnan vid Sykars brunn. ”Förstode du Guds gåva så skulle du be om livets vatten” säger Jesus till henne.

Och hon springer till staden för att berätta om det hon varit med om. ”Är han månne Messias” säger hon.

Ett tredje exempel på Jesus förhållande till kvinnan: ”De hava tagit bort min Herre” utbrister Maria från Magdala då hon står vid den tomma graven. ”Maria” säger så en röst bakom hennes rygg och hon svarar ”Rabbuni – min mästare”. Det var en kort dialog – två ord – Maria-Rabbuni. Den innehöll ett hav av impulser och känslor.

De tre exemplen visar på Jesu vördnad för kvinnorna.

Jag har sagt att vi uppehåller oss för mycket vid Jesu undergärningar som om de vore det viktigaste. Så är det inte. Mästarens storhet ligger framför allt i att han var en läromästare, den tidens stora pedagog. Våra moralbegrepp, vår uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel, vad som är gott och vad som är ont springer fram ur hans samtal med människorna. Som fyrbåkar lyser dessa samtal för oss och visar hur vi ska bete oss mot varandra. Under sin korta vandring ”på denna bullriga jord”, för att citera Nils Ferlin, gav han innehåll åt den universella etiska regeln om respekten för allt mänskligt liv och alla människors lika värde.

Joakim Förars, Bo Holmberg och Monika E Pensar: Vad skulle Jesus säga till er om han levde bland oss på denna vår jord idag? Jo, han skulle säga följande: ”Likt de skriftlärde tror ni att rättfärdighet hittas i lagen. Jag har gett er Kärleksbudet och den Gyllene regeln. Lev efter dem och ni skall finna och vinna rättfärdighet”. Så skulle han säga, ja.

Att komma till mötes och bli kommen till mötes, att aldrig avvisa en mötande människa är det etiska livets fundament.

Gustav Skuthälla

Närpes