The Trend

www.degerstedt.com

Posts by: tom-degerstedt

Those continuing adventures of Bitcoin – revisited

By on 7 december, 2017

Bitcoin mining is bad for the environment:

https://medium.com/@grist/bitcoin-could-cost-us-our-clean-energy-future-3564d8ecba82

And what are exactly those mathematical problems, that the mining computers work on, and which

require lots of electricity:

Here is a relatively simple explanation:

 

Vacker katamaran i Kaskö Gästhamn

By on 25 november, 2017

mera info i

www.youtube.com/tuomaritom

bilder i

www.flickr.com/tomdegerstedt

Ocean Quality Systems i Jakobstad har byggt denna catamaran

The continuing adventures of Bitcoin

By on 18 november, 2017

Here is a currency trader with sharp opinions

 

Gustavs hörna> Europa är hela världen

By on 22 oktober, 2017

Europa är hela världen
Erkki Toivanen var en av YLE:s legendariska korrespondenter. Hans placeringsort var London.
Året var 1994. Debatten om anslutning till EG (EU) var intensiv. Erkki Toivanen höll en föreläsning om Europa. Han började med en grundlig beskrivning av nationalstaternas uppkomst. Europa är nationalstaternas hemvist. Nationalstater är en förutsättning för att det vi kallar demokrati har kunnat födas och existera.
Så till det viktigaste i hans budskap, nationalkänslan. ”Nationalkänslan är en uppbyggande bakgrundskraft i en stabil demokrati. Farlig blir den om den provoceras. Likt smedjans låga slår den ut obehärskat och smeden mister kontrollen över den. Ju mer den provoceras desto mer obehärskad och okontrollerbar blir den”.

Det vi kallar populistpartier består till största delen av normalt folk. De reagerar som Erkki Toivanen förutspådde. Talet om fördjupning av integrationen provocerar nationalkänslan. Likt smedjans låga slår den ut obehärskat.
Fåfänga är försöken att kväsa nationalkänslan. Nationalkänslans hemvist är de europeiska nationalstaterna. Farlig blir situationen om statsmännen talar om ”Europas förenta stater” med USA som förebild. Europa har sin egen långa historia. Till den delen är USA en nykomling.

Populistpartiernas bekämpare kryddar ofta sitt språk med termer som nazister, extrema rörelser med mera. De är en nog så högljudd men – tack och lov – försvinnande liten del av populistpartiernas underlag. Och det förblir de nog.

Om Erkki Toivanen levde nu så skulle han säkert likaså varna för alltför naiv inställning till asyl/flykting problematiken. Också den kan få nationalkänslan att, likt smedjans låga, slå ut obehärskat. Försöker vi kväsa den så är resultatet att lågan enbart tilltar. Det är fråga om en allmän rädsla för det okända, det vi kallar för främlingsfientlighet. ”Enda motgift mot främlingshatet/rädslan är kunskap och åter kunskap”, som Sveriges dåvarande undervisningsminister Olof Palme uttryckte det på 1960-talet.

”Nationalstaternas och demokratins hemvist är Europa. Europa är mera än Europa. Europa är hela världen”. Så avslutade Erkki Toivanen sitt tal.

Gustav Skuthälla
Närpes

 

 

Tillbakablick på Närpes flyktingpolitik

By on 20 augusti, 2017

Det var så det började

Året var 1988. Svenska Kvinnoförbundets ledamöter i Närpes kommunfullmäktige inlämnade en motion. I motionen föreslogs att Närpes kommun skulle ta emot några båtflykting familjer. Så blev också beslutet, efter en intensiv diskussion. Enbart om det kunde skrivas en hel bok.

Förberedelserna var minutiösa. Lägenheter frigjordes,vänfamiljer anmälde sig och folkopinionen mognade. I denna mognadsprocess spelade bland andra prosten Holger Andersson en central roll.

Närpes blev vägrödjare i flyktingmottagningen. Andra österbottniska kommuner följde Närpes exempel. Nya flyktinggrupper kom till Närpes. Misstag skedde. Det gör det i all mänsklig verksamhet. Misstagen gav lärdomar.

Under årens lopp utvecklades i Närpes flyktingmottagningen till normal arbetskrafts-invandring  I dag är var 10:e närpesbo flykting eller arbetskrafts invandrare. Alla bidrar de på ett avgörande sätt till staden Närpes välfärd. Det var beslutet från 1988 som lade grunden.

Ledorden i denna process var förberedelse och alldeles speciellt närpesbornas lugn och sinnesro, även då det gick galet. Så skedde också, som sagt. I dag är Närpes stad förebilden för integration av såväl flyktingar som vanliga arbetskrafts invandrare.

 

Nu är asylpolitiken temat. I tiotusental kommer de till Europa. Tusentals drunknar i Medelhavet. En bråkdel når även oss här i högan Nord.  EU är förlamat (som vanligt). EU:s medlemsstater gör sina egna nationella beslut. Risken är överhängande att de stater i Sydeuropa som drabbas hårdast, stänger gränserna helt. Katastrofen blir fullständig.

Regeringen Juha Sipilä gör ett gott, mycket gott arbete i det kaos som hotar. Det som kallas för ”skärpta regler” är i praktiken utarbetande av regler, rutiner för att klara anstormningen av asylsökande. Likt situationen i lilla Närpes då båtflyktingar mottogs, så lär myndigheterna av misstagen. Vartefter erfarenheterna ökar så minskar dessa. De som bör återbördas till hemlandet avvisas efter noggrann prövning av hållbarheten i beslutet. De som får stanna, gör det likaså på hållbara grunder.

 

Speciellt två partier gör tragiken med asylsökande till slagträ. Det är Sannfinländarna och folkpartiet. I varsitt dike befinner de sig. Sannfinländarna hotar med skärpning av gränsbevakningen västerut. Folkpartiet vill tredubbla asylmottagningen. Lika så obetänksamma är båda kraven.

Du, Anna-Maja Henriksson kritiserar i ett pressmeddelande, för någon dag sedan, regeringen för deras asylpolitik. I samma pressmeddelande kritiserar du också advokatbyråerna för att missbruka situationen. Varför blandar du ihop dessa två helt skilda företeelser Anna-Maja Henriksson? Som före detta justitieminister är din uppgift att hjälpa regeringen i denna för de asylsökande djupt tragiska situation. Förekommer missbruk inom juristkåren så är din uppgift att tillrättavisa, i all synnerhet som du själv hör till samma yrkeskår.

Gustav Skuthälla

Närpes

Gustavs hörna: Presidenten avgjorde

By on 24 juni, 2017

Presidenten avgjorde

Odlandet av konspirationsteorier är ett vanligt sätt att ge utlopp för ilska och besvikelse. Dessutom håller det inom politiken ångan uppe i väljarskarorna.

Senaste dagars regeringskris hade följande händelseförlopp:

  1. Kvartetten som höll i trådarna var President Sauli Niinistö, statsminister Juha Sipilä, finansminister Petteri Orpo och utrikesminister Timo Soini.

  2. Då dagen för Sannfinländarnas partimöte närmade sig började Galluparna alltmer peka på Juha Halla-Aho som ny partiordförande. Vad göra? Det var otänkbart att ha ett regeringsparti med en ordförande och viceordförande dömda för rasism/hets mot folkgrupp.

  3. Kvartetten hade naturligtvis tänkt sig i en sådan möjlighet. De utarbetade en i folkmun kallad för plan B. Det fanns också helt säkert en plan C och D.

  4. Presidenten talade i måndagskvällens TV-intervju klarspråk. Han konstaterade att Sannfinländarna har två i ledningen dömda för hets mot folkgrupp och tillade bitskt att ”hittills har ingen av dem visat några tecken på ånger över sina brott, hets mot folkgrupp”. I klartext var detta nästan en order till den politiska ledningen att ”detta måste korrigeras”.

  5. Tisdag morgon styr statsministern kosan mot Gullranda där presidenten väntar. Under resans gång får statsministern meddelande om att en majoritet av Sannfinländarnas riksdagsgrupp lämnar partiet och bildar en egen grupp. De stöder regeringsprogrammet och ett fortsatt regeringsengagemang. Statsministern kontaktar Presidenten. De konstaterar samfällt att orsakerna till regeringens avsked eliminerats. Regeringsarbetet fortsätter som hittills.

  6. Statsminister Juha Sipilä fick i tisdagens Kymmenen uutiset frågan om han på förhand visste om utbrytargruppen inom Sannfinländarna. Han svarade att det gått många rykten, detta ett av dem som varit i svang flera dagar. En statsminister kan bara agera utgående från fakta, oberoende av ryktesfloran.

  7. Sammanfattningsvis; Finland har i dag en regering mera sammansvetsad än före  regeringskrisen. De extrema krafterna har jagats på flykt. Inom Kvartetten som styr landet, Presidenten, statsministern, finansministern och utrikesministern råder fullständig tillit. Det är grundbulten. Också marknadskrafterna känner denna tillit. De ångar på som aldrig tidigare och skapar Europas starkaste ekonomiska tillväxt.

Vi har alla anledning att känna tillförsikt och framtidstro.

Gustav Skuthälla

Närpes

 

Gustavs Hörna: Harpsundsdemokrati

By on 13 maj, 2017

Harpsundsdemokrati

Harpsund är den svenska statsministerns rekreationsställe. Harpsund ligger i Flens kommun utanför Stockholm.
Året var 1965. Det berättas att en tvåtakts, rykande Saab bromsade in utanför Harpsund. Ut steg det svenska näringslivets mäktigaste man Marcus ”Dodde” Wallenberg. Han stegade direkt in till statsministerns arbetsrum och till en lika så förvånad statsminister, Tage Erlander. Wallenberg gick rakt på sak. Han ville med statsministern diskutera det svenska näringslivets villkor. Ur detta möte föddes så den berömda Harpsundandan, Harpundsdemokratin. Sammanfattningsvis kan Harpsundsdemokratin beskrivas som: Det som är bra för de svenska bolagen är också bra för det svenska folket. Harpsundsdemokratin blev grundbulten i det svenska näringslivets framgångar. Det berättas också att så småningom uppstod en djup tillit mellan Wallenberg och Erlander. Harpsundsdemokratin vann det svenska folkets förtroende.
”Visst blev jag förvånad då Wallenberg första gången stegade in i mitt arbetsrum vid Harpsund” berättar Erlander senare i sina memoarer. ”Men jag vande mig så småningom”.
Ur minnet framträder en nog så talande bild från den tiden. Bilden visar Wallenberg och Erlander sittandes tillsammans, förtroligt diskuterande i den lika så berömda Harpsunds ekan.

Finland firar 100 år av självständighet. Firandet lyfter fram i dagsljuset många saker, också oväntade sådana. Många sjunktimmer flyter upp till ytan och avslöjar obearbetade, öppna sår. Ett exempel. Var det ett inbördeskrig eller frihetskrig som inledde republikens självständighet? Alltmer vinner benämningen inbördeskrig allmän acceptans. Professor Nils Meinander använder konsekvent begreppet inbördeskrig i den ypperliga boken Nationalstaten och finlandssvenskheten. Talar vi om frihetskrig så gäller det båda sidor. De som kallades för de röda kämpade för frihet från den egna överhetens förtryck, för frihet från svält, fattigdom och umbäranden. De vita kämpade för frihet från främmande makters inflytande på den unga republiken.
Omedvetet präglar denna indelning än i dag livet i den 100 åriga republiken. Misstänksamheten har för stort inflytande i Finland. Det gäller samhällets alla områden, politiken, arbetsmarknadens parter med flera. De öppna, obearbetade såren måste godkännas att finns. Skall vi uppnå en finsk Harpsund anda så måste det samtalet börja på högsta nivå för att senare få acceptans i de djupa folklagren. Det som är bra för de finska bolagen är bra för det finska folket. Finland bör skapa en ”Villa Bjälbo anda”.
Gustav Skuthälla
Närpes