Was it Hamlet, that Danish Prince who said:

” to suffocate or not to suffocate

that is the question.

Whether to take arms against CO2 pollution

or to die, to sleep, to cough and to get asthma ( not sure about the order )”

Have a look at the following Wikipedia statistics about CO2 emissions:

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_carbon_dioxide_emissions

The Economist says we have lost the war against climate change:

Read and weep: https://www.economist.com/leaders/2018/08/02/the-world-is-losing-the-war-against-climate-change?cid1=cust/ednew/n/bl/n/2018/08/2n/owned/n/n/nwl/n/n/eu/140375/n

Gustav om EU och nationalkänslan

EU och nationalkänslan

Handel betyder fred”. Repliken har etsat sig i minnet. Den fälldes av den politiker jag respekterat mest under åren. Han kallade sig folkdemokrat.

Schumandeklarationen är från 1950. Den är ett manifest för att få slut på krigets härjningar på den europeiska kontinenten. I första världskriget dog 10 miljoner soldater och 7 miljoner civila. Andra världskrigets fasor är ännu levande.

Kol- och stålunionen bildades med Tyskland och Frankrike som stomme. Handel och fred skulle ersätta krig. Kol- och stålunionen är grunden för det som utvecklades till EG (Europeiska gemenskaperna) och idag EU.

Nationalstaterna och demokratin har sitt ursprung i Europa. Införandet av demokrati krävde områden med klara gränser och helst ett gemensamt språk. Så utvecklades de europeiska nationalstaterna till demokratier, i olika takt.

Med nationalstaten följde ett annat fenomen, nationalkänslan. Flera gånger har jag hänvisat till den legendariska London YLE reportern Erkki Toivanens förklaring av nationalkänslan. ”Nationalkänslan är en positiv kraft i en stabil demokrati” sade han. ”Dock, provoceras nationalkänslan så förvandlas den. Likt smeden som förlorar kontrollen över smedjans låga så flammar nationalkänslan upp, obehärskat”.

Två exempel, den ungerska folkresningen 1968 och Brexit omröstningen i England. Den ungerska folkresningen fick världens sympatier. Brexit får oss att grina illa. Båda hämtade de sin kraft ur nationalkänslan. Den blossade upp obehärskat och smeden förlorade kontrollen över den.

Alltmer träder det vi kallar för populistpartier in på den politiska EU scenen. Det gäller alla EU-länder. De bildar ett spektrum av åsikter. De har dock en gemensam kraftkälla, de vädjar till nationalkänslan. Varje gång en EU politiker stiger upp och föreslår att EU skall stärka sina befogenheter över medlemsstaterna så ökar sympatierna för populistpartierna i hundratusental. De som i ökande grad röstar på populistpartierna är inga udda människor. Den stora majoriteten är helt normalt folk med en sund, naturlig nationalkänsla, som du och jag. ”Och folket har alltid rätt”, för att citera Republikens President Sauli Niinistö.

Schumandeklarationen – fred genom handel – har lyckats. I alla läger gläds EU medborgarna över den fria rörligheten för varor och tjänster. Också Finlands välstånd och ekonomiska tillväxt finner sin orsak i detta. Ifråga om ett gemensamt försvar har EU misslyckats. Det är naturligt då EU ländernas försvarspolitik spretar åt olika håll och med olika verkligheter.

Allmänheten uppfattar i ökande grad EU som ett tandlöst, byråkratiskt monster. Varför måste exempelvis jordbruksstöden ta en sväng via Bryssel för att kunna betalas ut. Det är och förblir för mig en gåta. En anomali är det att konkurrensutsätta jordbruket, produktionen av vårt dagliga bröd. Redan klimatet gör det omöjligt att ”likrikta” EU- ländernas jordbruksproduktion.

Gustav Skuthälla

Närpes

Den exceptionella sommarvärmen har gjort Gustav mjuk och beskedlig

Jesus och kvinnorna

Den av er som är fri från skuld kastar första stenen”. Repliken är klassisk. Det är Jesus svar till de skriftlärda som ville stena äktenskapsbryterskan. När de hörde hans svar gick de en efter en, de äldste först och han blev ensam med kvinnan.

Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer”.

En annan berättelse om hans kvinnosyn var mötet med kvinnan vid Sykars brunn. ”Förstode du Guds gåva så skulle du be om livets vatten” säger Jesus till henne.

Och hon springer till staden för att berätta om det hon varit med om. ”Är han månne Messias” säger hon.

Ett tredje exempel på Jesus förhållande till kvinnan: ”De hava tagit bort min Herre” utbrister Maria från Magdala då hon står vid den tomma graven. ”Maria” säger så en röst bakom hennes rygg och hon svarar ”Rabbuni – min mästare”. Det var en kort dialog – två ord – Maria-Rabbuni. Den innehöll ett hav av impulser och känslor.

De tre exemplen visar på Jesu vördnad för kvinnorna.

Jag har sagt att vi uppehåller oss för mycket vid Jesu undergärningar som om de vore det viktigaste. Så är det inte. Mästarens storhet ligger framför allt i att han var en läromästare, den tidens stora pedagog. Våra moralbegrepp, vår uppfattning om vad som är rätt och vad som är fel, vad som är gott och vad som är ont springer fram ur hans samtal med människorna. Som fyrbåkar lyser dessa samtal för oss och visar hur vi ska bete oss mot varandra. Under sin korta vandring ”på denna bullriga jord”, för att citera Nils Ferlin, gav han innehåll åt den universella etiska regeln om respekten för allt mänskligt liv och alla människors lika värde.

Joakim Förars, Bo Holmberg och Monika E Pensar: Vad skulle Jesus säga till er om han levde bland oss på denna vår jord idag? Jo, han skulle säga följande: ”Likt de skriftlärde tror ni att rättfärdighet hittas i lagen. Jag har gett er Kärleksbudet och den Gyllene regeln. Lev efter dem och ni skall finna och vinna rättfärdighet”. Så skulle han säga, ja.

Att komma till mötes och bli kommen till mötes, att aldrig avvisa en mötande människa är det etiska livets fundament.

Gustav Skuthälla

Närpes

Gustav e på krigsstigen eller krisstigen – beroende på hur man ser det

( De Vise Männen på Cafe Kung Gustav påminde om att denna artikel publicerats i Pohjalainen tidningen

på honnörsplats )

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

 

Allt har sin tid

Juha Sipilä, centerns återvalde ordförande, jämförde i sitt linjetal nuvarande reformarbete med genomförandet av grundskolreformen. En tillbakablick i ”minnenas arkiv” bekräftar påståendet.

Grundskolreformens bärande idé var allas rätt till utbildning oberoende av ekonomisk situation. Hand i hand med grundskolreformen svepte kommunreformen över den österbottniska slätten. Högstadiedistrikten och kommungränser sammanföll till stora delar. I nästa andetag växte så nätet av ”landsortsgymnasier” fram. Det österbottniska folkhemmet kröntes med genomförandet av folkhälsolagen. Et nät av hälsocentraler skapades för primärhälsovården. Folkhemmet är färdigt byggt. Trodde vi.

Vårdreformen och landskapsreformen hör ihopa (liksom grundskolreformen och kommunreformen). Genomförandet av vårdreformen kräver en mottagande part. Det är de 18 landskapen som övertar ansvaret för den verksamhet som tidigare handhafts av över trehundra kommuner plus ett otal samkommuner och interkommunala avtal. 18 landskap övertar myndighetsansvaret för den viktigaste delen av folkhemmet, social- hälso- och sjukvårdens verksamheter. Över fyrahundra myndighetspersoner övertas av aderton landskap. Det är en sanering av byråkratin som knappast kan överskattas.

En avgörande skillnad är det mellan reformarbetet på 1960-1970-talet och dagens reform arbete. Handfast och bestämt genomfördes då reform efter reform. Landskapet Österbotten blev föregångare. Respekt i hela riket vann de österbottniska kommunalmännen och kvinnorna.

I dagens reformarbete har vi på den svenska kustremsan valt det motsatta. Vi har ställt oss på motståndets sida och under ivrigt påhejande av landskapets svenskspråkiga massmedier. Vi kryddar vår negativa inställning till reformarbetet med att tala illa om de krafter som vill förändra och förbättra.

Allt har sin tid” säger skriften. ”Det finns en tid för allt som sker under himlen”.

Gustav Skuthälla

Närpes

SFP basen Adlercreuz vågade anföra avvikande åsikter till Gustavs inlägg..

……………Skuthälla svarar Adlercreutz

Inom några år kommer de minsta landskapen att försvinna. Efter 18 kommer 12, och sedan kanske fem” skriver Anders Adlercreutz i Vbl 12 maj. Så kan det gå ja. Faktum är att alternativet 5 landskap (Universitetssjukhus områden) länge fanns med i beredningen av lagpaketen. Dock, om framtiden vet vi ingenting, endast det som är bakom oss, yttrade en framgångsrik företagare. Så är det också med dessa reformer. Efter att lagarna godkänts i riksdagen börjar förändringsarbetet. Det enda vi vet hittills är att denna regering varit nog så framgångsrik i sin verksamhet.

Fakta är följande: Ansvaret för vårt välfärdssamhälle handhas av 310 kommuner och över hundra samkommuner. Därutöver finns olika slag av interkommunala avtal. Den statliga regionalförvaltningen handhas av olika statliga myndigheter.

Merparten av detta underställs nu landskapen. Det blir en nödvändig sanering av myndighetsansvaret och byråkratin.

Få har noterat att detta är en kamp mellan de större städerna och övriga Finland. Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori leder de krafter som vill fälla lagförslagen. Vasa stad har gått med i Vapaavuoris kamp. Det ger föga hopp för den omgivande landsbygden.

Jag antecknar ett plus i kanten för att Adlercreutz vill diskutera detta, även om det är sista minuten. Bättre sent än aldrig, säger jag.

Minus är att Helsingfors sfp lägret, då de anser att behov föreligger, tar sig till att undervisa oss svenskspråkiga österbottningar hur vi bör tänka.

Gustav Skuthälla

Närpes

Gustav om Landskapsreformen och ” en cirkelsåg som inte borde startas”

Landskapsreformen

Under rubriken ”Sote-reformen, en cirkelsåg som inte borde startas” skriver riksdagsledamoten Anders Adlercreutz en insändare i lördagens Vbl. Det är att ta i. Inlägget bör förpassas till avdelningen för partipolitisk propaganda.

Landskaps- och Sote reformerna hör ihop. Landskapen får myndighetsansvar för social- hälso- och sjukvården på regional/lokal nivå. Den viktigaste länken i det som kallas för vårdkedjan, primärhälsovården, brister. Bred politisk enighet rådde redan 2005 (Paras projektet) att något måste göras. Längre än så kom beslutsfattarna inte. Nu lever vi i år 2018. Den specialistledda sjukvården är i Finland på toppnivå.

Verkställigheten av Sote, speciellt primärhälsovården, blir de självstyrande landskapens viktigaste uppgift. Landskapens utmaning är att koncentrera hälsocentralerna till större enheter. Detta för att arbetet vid hälsocentralerna skall intressera läkarna. En del av oss får en smula längre väg då krämpan överraskar. Samtidigt är kunnandet bredare vid de sammanslagna, större hälsocentralerna.

Landskapen får också andra uppgifter såsom räddningsväsendet, miljöhälsovården, planläggningen, utvecklandet av näringslivet och trafikplaneringen.

Andra stadiets utbildning flyttas sannolikt över till landskapen. Likaså är det en tidsfråga innan landskapen får beskattningsrätt och verklig självstyrelse inträder.

Införandet av landskapens självstyre rensar upp i bråtet av olika statliga regionala verk och likaså lapptäcket av olika kommunala samarbetsformer. Det blir en upprensning inom den offentliga byråkratin. Till strukturen närmar sig Finland de övriga utvecklade demokratierna inom EU.

Sanering av den offentliga ekonomin är ett viktigt argument. Erfarenheten visar att en så omfattande reform i början leder till ökade kostnader. Efter en tid planar kostnaderna ut och förbyts i inbesparingar.

Gustav Skuthälla

Närpes