Junttin och Juppin
Junttin är – enligt Wikipedia – vanligt folk som bor utanför storstadsområdena. Junttis motsats, Juppin, är – enligt Wikipedia igen – de välutbildade, artiga och polerade som präglas av urbana (storstads) värderingar. En Juppi kan beskrivas som representant för ”det vackra folket”.
Alltmer präglas det finska samhället av denna tudelning. Jag påstår att tudelningen i Juntti/Juppi politiskt nu är starkare än den klassiska indelningen borgare/socialister. Översatt i partipolitiska termer blir tudelningen följande. Klassiska Juntti partier är Centern, Sannfinländarna och delvis Kristdemokraterna. Motsatsen, Juppin, är Folkpartiet, Samlingspartiet, Socialdemokraterna,Vänsterförbundet och Gröna.
Exempel på denna tudelning är regeringens sammansättning. Det märks att Samlingspartiet inte trivs tillsammans med sina regeringskumpaner, Juntti partierna. Likaså aktar sig Folkpartiet noga för att på riksplanet kritisera Samlingspartiet.
Visserligen gäller också i denna sak att minnas professor Jan-Magnus Janssons klassiska replik att ”generaliseringar är alla sanningars fiende”.
Svaret på hur långt tudelningen Junttin/Juppin drivs får vi nästa riksdagsval.
Gustav Skuthälla
Närpes

Samlingspartiet tog allt

1. Samlingspartiets grundkrav i vårdreformen har från början varit att den specialistledda sjukvården skall koncentreras till de fem universitetssjukhusen. Så blev det. Det är Åbo universitetssjukhus som avgör Vasa centralsjukhus framtid. Vi önskar förhandlarna från Vasa lycka till.

2. Samlingspartiets andra grundkrav har likaså ända från början varit VALFRIHET i den så kallade Sote reformen. Så blir det, enligt den färska regeringspropositionen. Som kund väljer jag såväl vilken kommunal hälsocentral jag anlitar, likaså om jag väljer att vända mig till en privat hälsovårds producent. Jag får en servicesedel i handen och besluter själv om jag promenerar över vägen till Närpes hvc, eller går exempelvis till Promedi, Sydmedi eller Terveystalo Alla hälsovårdsproducenter är på samma linje och den med den bästa vården vinner. Som konsumenter är valet vårt. Kostnaden för mig är densamma oberoende av vilket alternativ jag väljer.

Åtminstone har vi fått diskussionsämnen i juletid medan vi intar lutfisken och skinkan. Talar vi i partipolitiska termer så är det bara att godkänna att hittills har Samlingspartiet fått sin vilja igenom till 100 procent. Samlingspartiet tog allt.

God Jul alla.

Gustav Skuthälla

Hur täcks vi?

Angående sjukvårdssamarbetet mellan  Kustösterbotten och Sydösterbotten. Av massmedia framgår att okynnessamtal rings från oss i Kustösterbotten till Sydösterbottens centralsjukhus i avsikt att störa verksamheten. Min övertygelse är att den stora majoriteten av oss svenskspråkiga på det kraftigaste fördömer detta. Tilltaget är ovärdigt ett civiliserat umgänge och vi svenskspråkiga tar på det kraftigaste avstånd från detta. Vasa centralsjukhus och Seinäjoki centralsjukhus behöver varandras kunskaper och ömsesidig handräckning även framgent.

Vi hoppas på överseende för dessa övertramp från oss ”kustsvenskar”. I allt umgänge gäller grundregeln att vi skall bete oss med tillämpande av det som kallas för ”normalt folkvett”.

Mvh

Gustav Skuthälla

Närpes

”Det är lätt hojta då man sitter på läktaren”. Repliken är justitiekansler Jaakko Jonkkas svar på oppositionens häftiga kritik angående brister i lagberedningarna.

Journalisterna envisas med sin kritik av statsminister Juha Sipilä. Alltmer ensamma blir de. Vi vanligt folk läser rubrikerna med en gäspning innan vi övergår till mera intressanta texter.

Det ledsamma i berättelsen om statsministern och massmedia är att det är huvudstadens journalistkår som sätter agendan, är stilbildande. Övriga följer efter.

För huvudstads journalisterna är de båda ”Junttipartierna” Centern och Sannfinländarna en styggelse för landet och skall neutraliseras. Problemet för Helsingfors journalisterna är att också Centern och Sannfinländarna företräder det finska folkets vilja. Och ”folket har alltid rätt” konstaterade vår kloka president Sauli Niinistö för en tid sen. Så fungerar det i en demokrati.

Intressant vore att se resultatet av en gallup med temat ”Journalistkårens trovärdighet”. Jag spår att resultatet skulle förskräcka journalistkåren. Förhoppningsvis kunde det hos dem leda till reflektion över vad kardinaldygden Måttfullhet betyder. Det är att jag i allt mitt tal, mitt skrivande och i umgänget med mina medmänniskor har måttfullheten som grundsten. Det gäller oss alla.

Finland har en bra, mycket bra statsminister.

Gustav Skuthälla

Närpes

Eutanasi

Så har eutanasi debatten startat i Finland. Vad är eutanasi? Det beskrivs som aktiv dödshjälp. Enklare är att säga som det är. Det är att ta livet av en människa. Lättvindligt och aningslöst har politikerna hittills tagit i frågan.

Eutanasi är inget entydigt begrepp. Passiv eutanasi tillämpas i de flesta länder. Den döende får den dos smärtstillande som behövs för att lindra plågan, även om det betyder att livet kan förkortas med någon dag, någon vecka. Det godkänner vi alla.

Aktiv eutanasi är att ta livet av en människa. Läkaren/sjuksköterskan sitter vid sjukbädden med giftsprutan klar, enkelt uttryckt. Då jag nått det stadium att jag tror mig vilja dö så sticks giftsprutan in. Men tänk, ifall jag då, efter att just ha fått giftsprutan, kommer till att jag nog vill leva ännu.

Erfarenheterna från Holland, som tillämpar aktiv dödshjälp, är skrämmande. Tröskeln för tillämpande av eutanasi blir lägre hela tiden. Eutanasin är på det ”sluttande planet”.

Jag kan ha förståelse för att ungdomar som Svensk Ungdom mister omdömet i frågan. Dock, en erfaren politisk kommentator, beskrev slutet som att hon samlar de nära till en ”avslutningsfest” runt sjuksängen och sedan beordrar att jacketten ska dras ut då festen är över. För mig är beskrivningen barbarisk. Den visar på förakt för livet.

Tack och lov så tar läkarkåren entydigt avstånd från eutanasin. Deras etik är att läkarnas uppgift är att rädda liv och inte utsläcka liv. Förhoppningen är att läkarna orkar hålla fast vid sin etiska norm. Livet är heligt.

Frågan berör oss alla. Förhoppningen är att vi ”normalt folk” skänker frågan nödvändig reflektion om vårt förhållande till livet självt. Den är för viktig för att överlåtas åt politikerna.

Gustav Skuthälla

Närpes

Statsministerpartiet Centern ja

”Livet är ett lagspel” är en nyutkommen bok som behandlar ärkebiskop emeritus John Vikströms insats som teolog, tänkare och samhällspåverkare såväl nationellt som internationellt. Mycket läsvärd.

Den offentliga verksamheten i Finland har sedan 2008 levt till stor del på lånta slantar. Finska statens årliga upplåning är 5-10 miljarder euro. Summan är för stor för oss att fatta. 5 miljarder euro är femtusen miljoner euro. Dela detta på vad vi lånar per månad, per vecka, per dag och varje timme. Runt hela världen skall finansministers tjänstemän åka och övertyga borgenärerna att Finland är kreditvärdig för den dagliga upplåningen i mångmiljonklassen.

Statsminister Juha Sipiläs mål är att bryta detta. Och det tar sjukt. Centerns belackare kontrar med att ”vi ska höja sysselsättningen så ordnar det sig”. Sysselsättningen rår såväl centern som övriga partier föga på. Det privata näringslivets utmaning är att orderböckerna fylls med beställningar. Emellanåt behövs mera folk och likaså emellanåt mindre anställda. Företagens existens grundar sig på att ”arbetaren skall ha sin lön” (skriftens ord) och aktieägaren sin årliga dividend. Så hålls det privata näringslivet friskt och sunt. Arbetslösheten är i dag 250.000 jämfört med 1990 då den var 80.000.

Problemet är den offentliga verksamheten, stat och kommuner. Vi lånar dagligen till allt, dagvård, socialvård, åldringsvård, hälsovård, sjukvård, grundskola, gymnasium, högskoleutbildning, med mera, med mera. Antalet anställda inom den offentliga verksamheten måste minska och fastigheter stängas. Det går knappast att förlita sig på ”ökad sysselsättning”. Den är som den är med små variationer uppåt och nedåt.

Några tankar kring folkpartiets insats i detta dilemma. Det är svårt att öppna en tidning utan att mötas av bilden av en folkparti profil med texter som innehåller en eller flera attacker mot statsministerpartiet. Mitt råd till folkpartiet är att tänka efter före. Varje attack mot statsministerpartiet minskar förtroendet och försvårar återtåget för folkpartiet att bli ett trovärdigt parti i finsk politik.

Livet är ett lagspel.

Gustav Skuthälla

Närpes

Svenska Kulturfondens styrelse

Detta berör missbrukarhemmet Pixne i Malax. Jag ber att detta brev läses även om det blir ganska så långt.

Pixne har återfört många tillbaka till ett värdigt liv. Jag vet därför att jag har i min omgivning flera som Pixnes pedagogik räddat livet på. De har åkt dit som vrak – unga och gamla – och återkommit med övertygelsen att livet nog är värt att levas utan droger. Visst har flera återfallit. Dock, varje liv som kan fås att komma tillbaka är värt allt vårt och samhällets stöd.

”Nå, det finns ju Roparnäs mentalsjukhus att låsa in dem på”, tänker ni. Och så görs med människovraken. Det är bara att de blir inlåsta, berövas sin telefon och allt som kan vara en fara för deras egna och andras liv. De får knappt äta med gaffel och kniv ty de kan ta livet av sin bordsgranne, eller sig själva. Någon pedagogik finns inte utöver inlåsning och avklädning av allmänsklig värdighet. Jag vet därför att jag, som sagt, har erfarenhet i min omgivning.

Nu stängs Pixne. Och jag tänkte så här: skulle det vara möjligt att bilda en stiftelse/förening runt Pixnehemmet. Och då handlar det ju om slantar. Pixne har en budget på c:a 500.000 euro, åtta anställda och fastighetskostnader.

Min tanke är att någon av de finlandssvenska fonderna skulle, som danskarna säger,”spytte i kassan” med 150.000 euro per år under en två års tid. Pixne skulle fortsättningsvis sälja sina tjänster till kommunerna och skrapa ihop resterande på klient/kommunavgifter. Pixne skulle så att säga ”segla i egen sjö” på den fria marknaden.

Nå, vad så efter två år, frågar Kulturfonden. Det får vi se då, svarar jag. Varje år Pixne får finnas och arbeta så räddas ett antal unga och gamla undan katastrofen.

Detta var mitt ärende. Jag ber att detta behandlas diskret i detta skede. Likaledes ber jag om svar, oberoende av vilket det är. Det svaret förblir hos mig tills vi gemensamt annat besluter. Jag ber att ni, då ni tar del av dessa tankar, besinnar det etiska grundfundamentet om alla människors lika värde och respekten för allt mänskligt liv. Det är det kristna kärleksbudskapet i ett nötskal.

Vill ni fortsätta diskussionen så står jag till förfogande.

Gustav Skuthälla

Närpes

PS

Övertygad är jag donatorerna, även om det måhända inte till alla delar är i enlighet med deras yttersta vilja, skulle säga att: ja detta vill jag hjälpa till med, med mina donerade medel.

DS

BB är navet

”Framtiden för förlossningarna vid Vasa centralsjukhus är oviss. Att upprätthålla jourberedskap för endast förlossningar är dyrt och kanske inte ens möjligt med tanke på att finansieringen av vården i framtiden ska göras med statliga medel. Vi får samma problem som kretssjukhusen hade”. Så säger centralsjukhusets direktör Göran Honga. Analysen är realistisk.

Då kretssjukhusen avvecklades så började det alltid med att BB först lades ner. Jourverksamheten vid kretssjukhusen blev alltmer bristfällig med fara för mödrar och nyfödda. Så hände också här sydpå. Födandet vid Kretssjukhuset i Kristinestad måste upphöra. Då BB stängdes tog den ena specialiserade läkaren efter den andra sin kappsäck och for.

Av någon anledning är det runt BB som verksamheten vid ett specialistlett sjukhus vrider sig. Förutom barnläkaren krävs en stab av specialister om något skulle inträffa. Det är fråga om patientsäkerheten.

Vad händer så med barnafödandet i Österbotten då förlossningarna upphör vid Vasa centralsjukhus? För norra delen av landskapet ändras ingenting. Kronoby och Jakobstadsnejden använder redan idag Mellersta Österbottens centralsjukhus (Möcs). Sjukhuset är tvåspråkigt. Möjligen kommer också föderskor från Nykarleby-Oravaisområdet att ty sig till Möcs.

För Vasa regionens föderskor blir det Seinäjoki centralsjukhus. Det är inte geografiskt svårt. Avståndet är c:a 70 km, ungefär som Oravais-Vasa. Vi här sydpå har alltid haft långt till allting.

Och varför då allt detta? Jo, det är patientsäkerheten det handlar om. Det gäller också föderskorna och deras nyfödda barn.

Gustav Skuthälla

Närpes

Social- och hälsovårdsreformen

Året var 2008. Kommunerna Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö och Kristinestad bildade ”Kust Österbottens samkommun för social- och hälsovården”, K5. Uppgiften var att trygga utbudet av social- och hälsovårdstjänsterna inom samkommunen. Fast egentligen var det inte alls det. Den verkliga uppgiften var att bilda en kuliss så att allt skulle kunna fortsätta som förut trots alla reformer som var på kommande. En liten förändring skedde dock. Kaskö bildade en egen hälsocentral med en läkare och en sköterska. I dag har de sannolikt varken läkare eller sköterska. Kaskö hälsocentral är nog Finlands överlägset minsta.

I tankarna kommer detta då jag läser om Jakobstadsnejdens avsikter att ”bilda ett bolag” för social- och hälsovården. Att bilda en kuliss likt K5 här sydpå är vad det handlar om. Tack och lov så säger Jakobstad och Nykarleby nej tack. De vill vara en del av landskapets planering av Sote.

Inte så sällan skrytes det med att i landskapet finns landets effektivaste privata näringsliv. Säkert så. Baksidan är att landskapet politiskt är landets mest splittrade region. Det är synd, så synd.

Gustav Skuthälla

Närpes